Jag är alltså av CFN styrelse utsedd ordförande i juryn för det näringslivs historiska priset. Och jag ska väl för ordningens skull säga vilka flera som sitter i den juryn. Det är en viktig del utav priset tycker jag.

Eh, det är instiftat utav CFN ensam. Eh, det delas ut av CFN ensam. Det finns inga andra intressenter som är inblandade i valet utav pristagare.

Och vidare finansieras det i sin helhet utav Centrum för Näringslivshistoria. Vi hade i år över fyrtio nomineringar till det här priset, ett tiotal fler än vi haft de två senaste åren. Det är genomgående väl genomtänkta, eh, nomineringar.

Eh, och jag tycker att det är en anledning att vara stolt över det här priset, att det har den ställningen att man anstränger sig när man, eh, vill nominera tänkbara pristagare. Eh, jag tycker också att vi har anledning avkänna en viss stoljhet över den pristagarlista som vi har sedan tidigare. Första året tilldelades det näringslivs historiska priset skriftställaren och folkbildaren Anders Johnson. Sen bland pristagarna har vi det fascinerande Dahlénmuseet i Gustav Dahléns födelseort Stenstorp i Skaraborg. Vi delade ut det också det året till Ekonomiska museet, alltså det vi känner som före detta Myntkabinettet. Ett år fick IKEA-gruppen priset för sin användning av företagshistoria i marknadsföring och i kulturbyggande.

Men i år, efter noggranna men trivsamma överläggningar, så har juryn enats om att ge priset till föreningen Näringsliv i Norrland. Som bevarar och tillgängliggör arkiv från norrländska företag och industrier. Juryns motivering kan ni se här. Den är så vacker så vi ville ha den på en bild.

Och jag ska inte besvära mig att läsa upp den, ni kan läsa den själva. Men låt mig ändå göra någon ytterligare kommentar. Ja, alltså CFN:s jury ger alltså priset till en konkurrent till CFN.

Rekommenderar er alla att gå in på Näringsliv i Norrlands hemsida, NIN.nu, och se vilken omfattning den här verksamheten faktiskt har. Sjuhundra, över sjuhundra, eh, lokala regionala arkiv som speglar ett halvt millennium utav norrländskt företagande. Ja, med det så ber jag arkivchefen Daniel Nordin med medarbetare att komma upp på scenen och ta emot diplomet för det här priset.

[applåder] Tack så mycket. [applåder] Tack.

Ja, ni som känner mig vet hur svårt det är att locka mig till Stockholm. Men det här var ju ett sätt. [skratt] Ja. [harklar sig] Det här är väldigt in character också. Jag har skrivit mina--min fusklapp på sådana här registerkort från, från ett av våra arkiv. De var tomma till att börja med, så det är inte arkivmaterial som är förstört.

Jaaa, vi är ju väldigt stolta att få ta emot det här priset så klart. Eh, och jag vill tacka... CFN och juryn för--som har tilldelat oss det här fina priset, Årets näringslivshistoriska pris 2025. Det är stort. Ja-jag heter ju då Daniel Nordin, jag är arkivchef på Näringslivsarkivet Norrland sedan lång tid tillbaka. Och med mig i dag så har jag också styrelsens ordförande Kjell-Åke Hermansson och våran arkivpedagog och e-utvecklare Per Gybo. Våran första arkivassistent, hon som gör allt viktigt jobb, hon sitter här nere i publiken, Susanna Alexandersson.

Och vi har våran sista och nyaste kollega, han håller ställningarna hemma i Härnösand medan vi är här. Det här priset tror jag betyder väldigt mycket för-för oss och för mig också. Och det är jättekul att vårat idoga arbete med att bevara och visa upp vår spännande näringslivshistoria uppmärksammas på det här viset.

Eh, jag hoppas också att det här leder till fler kunder så vi kommer att använda det här för att skryta jättemycket här nu framöver. [skratt] [harklar sig] Jag ska låta mina kollegor säga några saker också. Men jag tänkte, eh, dra några snabba fakta om näringslivsakivet för er som inte vet det då så. Vi tar hand om ungefär tretusen hyllmeter arkivhandlingar. Vi är ganska små i jämförelse med andra. Men när det gäller just näringslivsakiv så är vi ju ganska stora, åtminstone i vår del av världen.

Vi har lite drygt sjuhundra arkivbildare hos oss och tidsmässigt så sträcker sig arkivhandlingarna från 1507 till i år. Våra, våra största medlemmar och kunder är då SCA som äger arkiven efter... Ja men hela Västernorrlands brukshistoria och det som kom att bli Granängverken. Och sen har vi också den andra av våra riktigt stora kunder är då tidningen Ångermanland och Bonniers som äger arkiven efter de två största dagstidningarna i Västernorrland. Granänges arkiv och tidningarnas arkiv är de som efterfrågas absolut mest. Tidningarnas, eh, tidningarnas arkiv efterfrågas nästan varje dag hos oss då.

Ja, tack hörni. Det har alltid varit jätteroligt att vara ordförande i den här föreningen som vi har. Det är en förening som är väldigt entusiastisk och den är väldigt kunnig. Och föreningen består utav både politiker, ar-arkiv, eh, och dessutom universitet. Så vi i där för vi vissa stora diskussioner. Och dessutom så är det ju våran uppgift att försöka lyfta fram Norrlands hela industrihistoria. Och det innebär allt i princip från 1600-talet med järnbrukshistorien, skogsindustrihistorien efter det. Vattenkraften, malmen, alltihop och det här. Det är vårat gebit nu som vi håller på med.

Eh, ja, tack! Ska vi se. Det här är det jag kommer att prata om, eh, liksom det aktiva arkivarbetet. Eh, jag jobbar--den officiella titeln är arkivpedagog och jag brukar liksom förklara det jag gör för folk med att jag går ut i arkivet, hittar saker som är intressant och visar och berättar för folk. En annan titel som jag brukar slänga mig med som är relaterad till den är, eh, kaninhålsdykare. Det är lite grann så det känns ibland. Man går ut och vet inte riktigt vad man ska hitta. Men innan jag drar i gång den här föreläsningen, eh, så tänkte jag, eh, vi pratar lite grann om konkurrenter, liksom inom arkivbranschen.

Och jag vet inte om vi ser oss varandra som konkurrenter egentligen, men det finns faktiskt en egentligen företagsarkivets största, eh, arkivkonkurrent, eh, finns här i huset. Den var på vägen in, den står ute i foajén just nu. Och, alltså, det är jättesvårt att konkurrera med dem. [skratt] För att det är, det är gratis, nästan gratis att leverera till dem. Och sen när du har lämnat det där, då behöver du inte fundera över det något längre. För det, då är helt bekymmersfritt. Jag pratar alltså om soptunnan. För det, det är liksom ett stort problem inom företagsarkivens värld att det liksom även om företagsarkiven finns kvar på ett företag, det ligger i ett förråd, så så länge det liksom företaget inte förstår värdet i vad de har i sitt förråd, då, eh, blir det ju liksom... Det finns kvar tills det är någon som bestämmer sig för att göra en rensning utav förrådet.

Egentligen en sak som är ännu värre är ju liksom den digitala, eh, papperskorgen, så att säga. För att spara digitala handlingar, behöver man ett e-arkiv. Väldigt många e-arkiv i Sverige och världen är färdiga lösningar – vissa gratis, andra licensierade – men vi var inte nöjda och små medel gjorde att vi skapade en egen. Det här systemet är bara byggt för långtidsförvaring av born-digital handlingar. Leverans är enkel: lägg på USB, posta, vi tar emot och skickar ett interaktivt kvitto med filnamn, storlek, senast ändrat och digital signatur som bekräftar integritet över tid. Allt är offline – enda sättet att hacka är via elkabeln.

Jag ska gå vidare och prata lite grann om tillgänglighet. Väldigt mycket i arkivbranschen idag bygger på öppettider och läsesal, vilket exkluderar många – eller på nätgränssnitt som kräver exakta sökningar. Riksantikvarieämbetets ”generösa gränssnitt” jämförs med museet där du möts av en servicedisk utan utställning. Så känns många arkivgränssnitt: ingen möjlighet att ”strosa” bland lådor som jag kan i magasinet. Tekniskt måste laddning vara snabb och innehållet först. Långa väntetider, intros och klickkrav tappar besökare, och metadata ska inte ligga före själva materialet.

Man måste tänka arkiv som en lök – lager på lager. Ytterst: en bild + kort text för att väcka intresse; nästa lager: ”läs mer”; därefter: djupdykning. Utmaningar: många bilder saknar uppgifter om personer; många dokument är handskrivna och svårlästa. Historien i breven måste gestaltas, med originalet tillgängligt i nästa steg. Frustrationen med oläsliga handskrifter och branschtermer kräver arbete för att förstå, innan det kan pedagogiskt visas för barn, vuxna, forskare – och ointresserade.

Exempel: skrivmaskinskrivna verksamhetsberättelser 1930–47 från ett sågverk i Ångermanland. Varje berättelse börjar med vädret, sedan lokala händelser, företaget – och världen: ”1933 års börskrasch. Bankerna kullbuttrade i tusental.” Ådalen nämns, med tydlig ideologisk ton – värdefull samtidsspegling.

Hemliga brev: en ingenjör vid Svenska Aluminiumkompaniet skriver 1940 mellan Norge och huvudkontoret i Gävle – bomber faller i vattnet, dramatik i sex–sju brev. AI-genererad bild av norsk kustby 1940 väcker intresse, berättelsen ligger i texten. Final: flykten på skidor från Mo i Rana över gränsen – vidare till Gävle.

Vi bygger en ny pedagogisk plattform: om du kan surfa på Aftonbladet ska du kunna förstå arkiv där. Första skedet: lokalt visningsarkiv för material som inte kan publiceras öppet. Nästa steg: publik visning med klick-och-peka, utan söktvång.

”Deep zoom”-teknik: dela upp högupplösta bilder i kakor för snabb visning. Ingen tung PDF-nedladdning; snabb access till själva innehållet. Fokus på enkelhet och hastighet för användaren.

DIY: Vi fick en äldre mikrofilmsläsare; jag demonterade den, satte del på ljusbord och fotade med systemkamera ovanifrån direkt till datorn. Nästa steg: koppla drivning till Arduino för ”nästa sida” + auto-foto och import. Kostnadseffektivt: gratis hårdvara, lite arbetstid, några skruvar. [skratt]

Olika sociala medier: ambitionen har varit dagliga inlägg – pausat något p.g.a. föräldraledighet – men idén står fast: kontinuerligt visa arkiv i flera kanaler.

Gustav Nordqvist Svensson (CFN) frågar om uppsökande verksamhet: övertygar ni företag att bli deponenter? Per: Ja, vi har tagit fram en broschyr ”Om företagsarkivet kastar eller försvinner” (parafras på ”Om kriget kommer”) och skickat ut som direktreklam. Vi har inte fått jättestort napp ännu, men tänker fortsätta. Den stora utmaningen är att få företag att förstå att avsaknad av arkivplan är ett problem – och se värdet – i tid.

Vi tycker det här är så fruktansvärt roligt – både att få höra om arbetet och att priset sätter ljuset på alla oss i enskilda arkivsektorn. Det finns ett tjugotal näringslivsarkiv i landet; den allra första var företagsarkiv i Värmland (Löfberg). Många är sammanslagna förenings-/folkrörelse-/företagsarkiv. Det är en spridd skur av enskilda när‑arkiv runt landet som försöker hålla koll på allt som hänt. Vi är extra glada att ni fick priset i år. Stort tack igen.