Graninge Bruk 1848-1872 | Årtal: 1848 — 1872
Arkivbildare: Graninge Bruk 1848-1872
Verksamhetsperiod: 1848 — 1872
Historik arkivbildare:
Graninge Bruk Guvernören i Västernorrland, lagmannen, generalmajoren (utnämndes till general år 1675 av Carl XI), ägaren till Holms Gård vid Ångermanälven och friherren Carl Larsson Sparre (1627-1702), besökte Graningeområdet 1669 för att lösa en marktvist mellan två svedjefinnar i Östergraninge och Sörgraninge. Han fann att trakten hade de stora råvarutillgångar som behövdes för att starta ett järnbruk. Efter ansökan till Bergskollegium, erhöll han sina järnbruksprivilegier den 19 november 1673. Bruket med masugnar och hammarsmedja stod färdigt år 1677 och var det första i Ångermanland, men det brändes ner samma år, den 19 september, av norrmän som härjade i området. — Här finns det flera versioner av vad som hände och i vilken ordning, men detta verkar vara vad som är närmast sanningen: — Den 7 september 1675 utnämndes Sparre till general med chefskap över den norrländska milisen med uppgift att sköta försvaret av Västernorrland. Han förfogade 1677 över en styrka på ca 1700 man, däribland 3 kompanier (250-600 man) jämtlänningar som räknades som mindre pålitliga. Den 19 september 1677 brändes Graninge bruk ner av ett Romsdalskt kompani (20-30 Dragooner enligt nedskriven berättelse), vars mål var att återerövra Jämtland till Danmark (danskarna ville ta tillbaka vad de förlorat i freden vid Brömsebro 1645 i den s.k. Gyldenløverfejden 1675-1679). Danskarna hade också, enligt uppgift, satt ett pris på chefen för de svenska styrkornas huvud, Carl Larsson Sparre. För att fiendestyrkan skulle hitta till bruket i Graninge krävdes vägvisning, och en version säger att den jämtländska allmogen tvingades att visa vägen. En annan säger att de villigt ställde upp. Det är inte helt osannolikt att jämtlänningarna var välvilliga, eftersom de redan hade tagit ställning och valt Danmark-Norge (misstron mot det svenska styret var utbrett i provinsen). Vid tillfället hade Sparre samlat sina styrkor i trakten av Borgsjö i Medelpad, vilket gjorde att både bruket och gränsen mellan Ångermanland och Jämtland var oskyddade. Bruksfolket kunde ju inte gärna göra motstånd på egen hand mot tränade soldater. När man fick vetskap om inkräktarna gick allmogen i Sollefteå, Långsele och Helgum man ur huse för att angripa dem, men då hade redan de dansk-norska dragoonerna dragit sig tillbaka till Jämtland. Året efter gav sig Sparre med sin norrländska milis in i Norge och lät bränna ner Röros kopparverk, i vad som ser ut som en ren hämndaktion för vad som hänt vid Graninge bruk. Senare under året 1678 avskedades Sparre från armén då kungen inte var nöjd med det sätt han ledde den nordsvenska armén. Det finns också en annan förhistoria bakom varför danskarna brände Graninge bruk. En finsk kapten, Lars Gercke, som skickats från Skeppsholmen till Norrland, företog sig på eget bevåg en räd från Medelpad in i Fors socken i östra Jämtland, där hans manskap brände ner elva gårdar den 7 september 1677. Kaptenen sändes tillbaka till Stockholm för räfst (räfst=grundlig undersökning av brott) men skadan var redan skedd och kanske var Lars Gerckes tilltag anledningen till att Sparre fick ett pris på sitt huvud och till att Graninge bruk brändes. — Elva år senare, år 1682, var bruket återuppbyggt och verksamheten kunde åter starta, men sjömalmen från Graningesjön visade sig vara oduglig för järnframställning. Malmen som användes fraktades istället från Utö gruva i Stockholms skärgård med segelbåt till Hammar (utanför Kramfors) vidare till Sollefteå med s.k. flodhaxe, och därifrån vidare till bruket i Graninge med häst. Eftersom det inte fanns vägar skedde transporten från Sollefteå till Graninge vintertid. Vägen genom skogen till Graninge kom att kallas Järnvägen och användes i 200 år. Karl XI:s reduktion innebar att adeln fick lämna ifrån sig förläningar som de tidigare fått sig tilldelat av Kronan. Sterbhuset efter Lars Sparre (Far till Carl Larsson Sparre) hade tidigare sålt en förläning till Lars Fleming, och i kontraktet fanns en skrivning som gjorde att när Kronan återtog förläningen stämde Fleming sterbhuset. Rättsprocessen avgjordes till Flemings förmån och Graninge bruk med tillhörande hemman överfördes till honom (mer om detta finns att läsa i Graningeverken historisk skildring och Historisk Skildring av Graningeverken och dess ledare under 320 år). År 1691 tvingades Sparre lämna bruket och dess hemman till friherre Lars Fleming (1621-1699). Sonen Magnus Fleming (1655-1718) fullföljde sin fars planer på upprustning av Graninge bruk och uppbyggnad av Sollefteå masugn. År 1719 såldes Graninge och Sollefteå bruk till stockholms-köpmannen Johan Clason (1667-1747). Chefskapet stannar inom familjen Clason i över 100 år, ända till 1820-talet, när Jacob Kristian Clason (1769-1848) tvingas i konkurs. En av de nya ägarna, Per Wilhelm Gavelius (1773-1840), är dock gift med Clasons syster, Katarina Helena. Denna Katarina Helena leder bolaget mellan 1840-1843, åren närmast efter makens död. Hon var en kraftfull, praktiskt duglig kvinna med starkt ordningssinne, sträng och ibland något het (citat från Graningeverken och dess ledare under 320 år). Åren 1808 och 1809 byggdes bruket ut med spik- råståls- och plåthammare. En konkurs satte tillfälligt stopp på verksamheten år 1821-1824, men bruket inköptes av friherre Nordenfalk på Holm, lagman Per Wilhelm Gavelius och landshövdingen Nieroth (en tredjedel var) och drevs vidare. Den 1 november 1847 bildades Holms och Graninge Bruks bolag efter en sammanslagning av Graninge, Bollsta, Forsse, Sollefteå, och Gålsjö bruk. År 1873 upplöstes Holms och Graninge Bruks bolag och i dess ställe bildades Graningeverkens AB med Gavelius som chef. Sågverksrörelsen utvecklades till den helt dominerande och mest framgångsrika grenen av bolaget. Omkring år 1930 ägde bolaget 110 000 hektar skog och sysselsatte kring 430 arbetare, men då var sågverksrörelsen inte längre framtiden, vilket man kan se i mellankrigstidens vikande konjunkturer. Från 1930-talet och framåt var det cellulosafabriken (sågverket i Sandviken byttes ut mot en cellulosafabrik) och framför allt vattenkraften som var bolagets framtid. Man köpte upp elföreningar och elbolag och införlivade i Graningekoncernen och under 1950- och 1960-talen satsade man stort på egna kraftverksbyggen, och bolaget höll på att omvandlas igen- denna gång till en storskalig elproducent. Sågverksindustrin var under denna period dock på intet sätt avslutad, utan fortsatte att utvecklas ända in på 1990-talet. Bl.a. investerade man i och uppförde den nya Bollstasågen. Utvecklingen mot vattenkraften fick följden att bolaget åter började splittras upp. Redan 1961 avyttrades Sandvikens Cellulosa och Utansjö Cellulosa och Bollsta sågverk såldes till Rottneros respektive SCA i början av 1990-talet. Bolaget köptes upp av Graninge AB år 2000 och Graninge AB köptes i sin tur upp av Sydkraft, där E.ON hade aktiemajoriteten, år 2004. Båda företagen bytte namn till E.ON år 2005. Arkiven efter Graningeverken, som finns hos Näringslivsarkiv i Norrland-NIN med föregångare sträcker sig från slutet av 1500-talet och fram till år 2004. Den större delen av arkivet levererades till NIN under våren år 2000 från bolagets centralarkiv i Bollstabruk. Arkiven ägs idag av Statkraft Sverige AB. I Graninge finns idag kvar bl.a. vattenhjul, smedjor, arbetarlängor och flygelbyggnaderna till herrgården. Februari 2015, Härnösand Daniel Nordin, arkivchef Daniel Nordin, arkivchef
Innehållsförteckning:
- Serie G 1: Räkenskaper –
Volymnummer Tidsperiod Anmärkning 1 1848 Capitalbok 2 1848 Journal 3 1848 Afräkningsbok 4 1849 Capitalbok 5 1849 Journal 6 1849 Cassabok 7 1849 Memorial 8 1850 Capitalbok 9 1850 Journal 10 1850 Afräkningsbok 11 1850 Memorial 12 1851 Capitalbok 13 1851 Journal 14 1851 Afräkningsbok 15 1851 Cassabok 16 1851 Memorial 17 1852 Capitalbok 18 1852 Journal 19 1852 Afräkningsbok 20 1852 Cassabok 21 1852 Memorial 22 1853 Capitalbok 23 1853 Journal 24 1853 Afräkningsbok 25 1852 Cassabok 26 1852 Memorial 27 1854 Capitalbok 28 1854 Journal 29 1854 Afräkningsbok 30 1854 Cassabok 31 1855 Capitalbok 32 1855 Afräkningsbok 33 1855 Journal 34 1855 Cassabok 35 1855 Memorial 36 1856 Capitalbok 37 1856 Journal 38 1856 Afräkningsbok 39 1856 Cassabok 40 1856 Memorial 41 1857 Capitalbok 42 1857 Journal 43 1857 Afräkningsbok 44 1857 Cassabok 45 1857 Memorial 46 1858 Capitalbok 47 1858 Journal 48 1858 Afräkningsbok 49 1858 Cassabok 50 1859 Capitalbok 51 1859 Journal 52 1859 Afräkningsbok 53 1859 Cassabok 54 1859 Memorial 55 1860 Capitalbok 56 1860 Journal 57 1860 Afräkningsbok 58 1860 Cassabok 59 1860 Memorial 60 1861 Capitalbok 61 1861 Journal 62 1861 Afräkningsbok 63 1861 Cassabok 64 1861 Memorial 65 1862 Capitalbok 66 1862 Journal 67 1862 Afräkningsbok 68 1862 Cassabok 69 1862 Memorial 70 1863 Capitalbok 71 1863 Journal 72 1863 Afräkningsbok 73 1863 Cassabok 74 1863 Memorial 75 1864 Capitalbok 76 1864 Journal 77 1864 Afräkningsbok 78 1864 Cassabok 79 1864 Memorial 80 1865 Capitalbok 81 1865 Journal 82 1865 Afräkningsbok 83 1865 Cassabok 84 1865 Memorial 85 1866 Capitalbok 86 1866 Journal 87 1866 Afräkningsbok 88 1866 Cassabok 89 1866 Memorial 90 1867 Capitalbok 91 1867 Journal 92 1867 Afräkningsbok 93 1867 Cassabok 94 1867 Memorial 95 1868 Capitalbok 96 1868 Journal 97 1868 Afräkningsbok 98 1868 Cassabok 99 1869 Capitalbok 100 1869 Journal 101 1869 Afräkningsbok 102 1869 Cassabok 103 1869 Memorial 104 1870 Capitalbok 105 1870 Journal 106 1870 Afräkningsbok 107 1870 Cassabok 108 1870 Memorial 109 1871 Capitalbok 110 1871 Journal 111 1871 Afräkningsbok 112 1871 Cassabok 113 1871 Memorial 114 1872 Capitalbok 115 1872 Journal 116 1872 Afräkningsbok 117 1872 Cassabok 118 1872 Memorial
- Serie G 2: Dagsverksböcker –
Volymnummer Tidsperiod Anmärkning 1 1841 2 1847 3 1851 — 1852 4 1853 — 1854 5 1857 6 1859 7 1861 8 1863 — 1864 9 1865 — 1866 10 1867 — 1868
- Serie G 3: Övriga räkenskaper –
Volymnummer Tidsperiod Anmärkning 1 1863 — 1865 Handelsjournal;
Innehåller uppgifter om varuköp på individnivå, möjligen från en handelsbodsverksamhet på bruket, dock inga matvaror, utan uteslutande tobak, spik, läder m.m.2 1864 — 1868 Smidesrapporter 3 1843 — 1886 Jordbruksjournal;
Innehåller uppgifter om sådd och skörd4 1866 — 1867 Handelsavräkningsböcker;
Innehåller uppgifter om varuköp på individnivå, möjligen från brukets handelsbodsverksamhet
