Arkivbildare: Graninge Bruk -1847

Verksamhetsperiod: 1743 — 1847

Historik arkivbildare:

Graninge Bruk Guvernören i Västernorrland, lagmannen, generalmajoren (utnämndes till general år 1675 av Carl XI), ägaren till Holms Gård vid Ångermanälven och friherren Carl Larsson Sparre (1627-1702), besökte Graningeområdet 1669 för att lösa en marktvist mellan två svedjefinnar i Östergraninge och Sörgraninge. Han fann att trakten hade de stora råvarutillgångar som behövdes för att starta ett järnbruk. Efter ansökan till Bergskollegium, erhöll han sina järnbruksprivilegier den 19 november 1673. Bruket med masugnar och hammarsmedja stod färdigt år 1677 och var det första i Ångermanland, men det brändes ner samma år, den 19 september, av norrmän som härjade i området. — Här finns det flera versioner av vad som hände och i vilken ordning, men detta verkar vara vad som är närmast sanningen: — Den 7 september 1675 utnämndes Sparre till general med chefskap över den norrländska milisen med uppgift att sköta försvaret av Västernorrland. Han förfogade 1677 över en styrka på ca 1700 man, däribland 3 kompanier (250-600 man) jämtlänningar som räknades som mindre pålitliga. Den 19 september 1677 brändes Graninge bruk ner av ett Romsdalskt kompani (20-30 Dragooner enligt nedskriven berättelse), vars mål var att återerövra Jämtland till Danmark (danskarna ville ta tillbaka vad de förlorat i freden vid Brömsebro 1645 i den s.k. Gyldenløverfejden 1675-1679). Danskarna hade också, enligt uppgift, satt ett pris på chefen för de svenska styrkornas huvud, Carl Larsson Sparre. För att fiendestyrkan skulle hitta till bruket i Graninge krävdes vägvisning, och en version säger att den jämtländska allmogen tvingades att visa vägen. En annan säger att de villigt ställde upp. Det är inte helt osannolikt att jämtlänningarna var välvilliga, eftersom de redan hade tagit ställning och valt Danmark-Norge (misstron mot det svenska styret var utbrett i provinsen). Vid tillfället hade Sparre samlat sina styrkor i trakten av Borgsjö i Medelpad, vilket gjorde att både bruket och gränsen mellan Ångermanland och Jämtland var oskyddade. Bruksfolket kunde ju inte gärna göra motstånd på egen hand mot tränade soldater. När man fick vetskap om inkräktarna gick allmogen i Sollefteå, Långsele och Helgum ”man ur huse” för att angripa dem, men då hade redan de dansk-norska dragoonerna dragit sig tillbaka till Jämtland. Året efter gav sig Sparre med sin norrländska milis in i Norge och lät bränna ner Röros kopparverk, i vad som ser ut som en ren hämndaktion för vad som hänt vid Graninge bruk. Senare under året 1678 avskedades Sparre från armén då kungen inte var nöjd med det sätt han ledde den nordsvenska armén. Det finns också en annan förhistoria bakom varför danskarna brände Graninge bruk. En finsk kapten, Lars Gercke, som skickats från Skeppsholmen till Norrland, företog sig på eget bevåg en räd från Medelpad in i Fors socken i östra Jämtland, där hans manskap brände ner elva gårdar den 7 september 1677. Kaptenen sändes tillbaka till Stockholm för räfst (räfst=grundlig undersökning av brott) men skadan var redan skedd och kanske var Lars Gerckes tilltag anledningen till att Sparre fick ”ett pris på sitt huvud” och till att Graninge bruk brändes. — Elva år senare, år 1682, var bruket återuppbyggt och verksamheten kunde åter starta, men sjömalmen från Graningesjön visade sig vara oduglig för järnframställning. Malmen som användes fraktades istället från Utö gruva i Stockholms skärgård med segelbåt till Hammar (utanför Kramfors) vidare till Sollefteå med s.k. flodhaxe, och därifrån vidare till bruket i Graninge med häst. Eftersom det inte fanns vägar skedde transporten från Sollefteå till Graninge vintertid. Vägen genom skogen till Graninge kom att kallas ”Järnvägen” och användes i 200 år. Karl XI:s reduktion innebar att adeln fick lämna ifrån sig förläningar som de tidigare fått sig tilldelat av Kronan. Sterbhuset efter Lars Sparre (Far till Carl Larsson Sparre) hade tidigare sålt en förläning till Lars Fleming, och i kontraktet fanns en skrivning som gjorde att när Kronan återtog förläningen stämde Fleming sterbhuset. Rättsprocessen avgjordes till Flemings förmån och Graninge bruk med tillhörande hemman överfördes till honom (mer om detta finns att läsa i ”Graningeverken historisk skildring” och ”Historisk Skildring av Graningeverken och dess ledare under 320 år”). År 1691 tvingades Sparre lämna bruket och dess hemman till friherre Lars Fleming (1621-1699). Sonen Magnus Fleming (1655-1718) fullföljde sin fars planer på upprustning av Graninge bruk och uppbyggnad av Sollefteå masugn. År 1719 såldes Graninge och Sollefteå bruk till stockholms-köpmannen Johan Clason (1667-1747). Chefskapet stannar inom familjen Clason i över 100 år, ända till 1820-talet, när Jacob Kristian Clason (1769-1848) tvingas i konkurs. En av de nya ägarna, Per Wilhelm Gavelius (1773-1840), är dock gift med Clasons syster, Katarina Helena. Denna Katarina Helena leder bolaget mellan 1840-1843, åren närmast efter makens död. ”Hon var en kraftfull, praktiskt duglig kvinna med starkt ordningssinne, sträng och ibland något het” (citat från ”Graningeverken och dess ledare under 320 år”). Åren 1808 och 1809 byggdes bruket ut med spik- råståls- och plåthammare. En konkurs satte tillfälligt stopp på verksamheten år 1821-1824, men bruket inköptes av friherre Nordenfalk på Holm, lagman Per Wilhelm Gavelius och landshövdingen Nieroth (en tredjedel var) och drevs vidare. Den 1 november 1847 bildades Holms och Graninge Bruks bolag efter en sammanslagning av Graninge, Bollsta, Forsse, Sollefteå, och Gålsjö bruk. År 1873 upplöstes Holms och Graninge Bruks bolag och i dess ställe bildades Graningeverkens AB med Gavelius som chef. Sågverksrörelsen utvecklades till den helt dominerande och mest framgångsrika grenen av bolaget. Omkring år 1930 ägde bolaget 110 000 hektar skog och sysselsatte kring 430 arbetare, men då var sågverksrörelsen inte längre framtiden, vilket man kan se i mellankrigstidens vikande konjunkturer. Från 1930-talet och framåt var det cellulosafabriken (sågverket i Sandviken byttes ut mot en cellulosafabrik) och framför allt vattenkraften som var bolagets framtid. Man köpte upp elföreningar och elbolag och införlivade i Graningekoncernen och under 1950- och 1960-talen satsade man stort på egna kraftverksbyggen, och bolaget höll på att omvandlas igen- denna gång till en storskalig elproducent. Sågverksindustrin var under denna period dock på intet sätt avslutad, utan fortsatte att utvecklas ända in på 1990-talet. Bl.a. investerade man i och uppförde den nya Bollstasågen. Utvecklingen mot vattenkraften fick följden att bolaget åter började splittras upp. Redan 1961 avyttrades Sandvikens Cellulosa och Utansjö Cellulosa och Bollsta sågverk såldes till Rottneros respektive SCA i början av 1990-talet. Bolaget köptes upp av Graninge AB år 2000 och Graninge AB köptes i sin tur upp av Sydkraft, där E.ON hade aktiemajoriteten, år 2004. Båda företagen bytte namn till E.ON år 2005. Arkiven efter Graningeverken, som finns hos Näringslivsarkiv i Norrland-NIN med föregångare sträcker sig från slutet av 1500-talet och fram till år 2004. Den större delen av arkivet levererades till NIN under våren år 2000 från bolagets centralarkiv i Bollstabruk. Arkiven ägs idag av Statkraft Sverige AB. I Graninge finns idag kvar bl.a. vattenhjul, smedjor, arbetarlängor och flygelbyggnaderna till herrgården. Februari 2015, Härnösand Daniel Nordin, arkivchef

Innehållsförteckning:

• Serie E 1: Korrespondens –
  

  Volymnummer	Tidsperiod	Anmärkning
  1	1836 — 1845	Kopiebok från Brukspatronerna Gavelius korrespondens
  2	1820 — 1840	Diverse brev och handlingar (skrynkliga och osorterade)
  3	1820 — 1840	Diverse brev och handlingar (skrynkliga och osorterade)

• Serie F 1: Handlingar ordnade efter ämne –
  

  Volymnummer	Tidsperiod	Anmärkning
  1	1743 — 1881	Av- och tillträdessyner i Norr- och Sörledinge och Västertorp Nr 24
  2	1763 — 1875	Av- och tillträdessyner i Böhle, Gammelgård, Rabbnäset, Vik och Voijen Nr 26
  3	1758 — 1883	Av- och tillträdessyner för diverse torp och hemman Nr 27
  4	1744 — 1868	Boupptäckningar och auktionsprotokoll efter anställda med flera som häftat i skuld till Graninge Bruk Nr 35
  5	1821 — 1822	Handlingar angående Jacob Clasons konkurs Nr 39
  6	1822 — 1835	Handlingar angående Jacob Clasons konkurs Innehåller bland annat ett auktionsprotokoll angående Clasons tillgångar, sålda på auktion i Graninge Bruk 1826 Nr 40
  7	1821-182	Handlingar angående Jacob Clasons konkurs Bilagor 1-1137 i numrerad ordningsföljd Nr 41
  8	1821 — 1824	Handlingar angående Jacob Clasons konkurs Bilagor 1-1137 i numrerad ordningsföljd Nr 42
  9	1821 — 1824	Handlingar angående Jacob Clasons konkurs Bilagor 1-1137 i numrerad ordningsföljd Nr 43
  10	1747 — 1883	Handlingar angående ägarförhållanden mellan familjerna Clason och Gavelius, brev från Clason till Carl Bunge med flera (1700-talet), samt handlingar i diverse konkursärenden Nr 44
  11	1797 — 1838	Handlingar angående Torpshammars Bruk 1812-1838 Gideå Bruk och sågverk, Husums sågverk 1797, 1821-1832 Clasons inköp för anläggande av Gideå Bruk Nr 45
  12	1763 — 1857	Diverse inkomna handlingar angående Graninge Bruk Nr 46

• Serie G 1: Räkenskaper –
  

  Volymnummer	Tidsperiod	Anmärkning
  1	1807	Capitalbok
  2	1811	Capitalbok
  3	1813	Capitalbok
  4	1814	Capitalbok
  5	1814	Journal
  6	1814	Afräkningsbok
  7	1815	Capitalbok
  8	1816	Journal
  9	1816	Afräkningsbok
  10	1817	Capitalbok
  11	1817	Journal
  12	1817	Afräkningsbok
  13	1818	Capitalbok
  14	1818 — 1819	Capitalbok
  15	1822	Capitalbok
  16	1823	Journal
  17	1823	Afräkningsbok
  18	1824	Afräkningsbok
  19	1825	Journal
  20	1825	Afräkningsbok
  21	1826	Journal
  22	1826	Afräkningsbok
  23	1827	Journal
  24	1827	Afräkningsbok
  25	1828	Journal
  26	1829	Capitalbok
  27	1829	Journal
  28	1829	Afräkningsbok
  29	1830	Capitalbok
  30	1830	Journal
  31	1830	Afräkningsbok
  32	1831	Capitalbok
  33	1831	Journal
  34	1831	Afräkningsbok
  35	1832	Capitalbok
  36	1832	Journal
  37	1832	Afräkningsbok
  38	1833	Capitalbok
  39	1833	Journal
  40	1833	Afräkningsbok
  41	1834	Capitalbok
  42	1834	Journal
  43	1834	Afräkningsbok
  44	1835	Capitalbok
  45	1835	Journal
  46	1835	Afräkningsbok
  47	1836	Capitalbok
  48	1836	Journal
  49	1836	Afräkningsbok
  50	1837	Capitalbok
  51	1837	Journal
  52	1837	Afräkningsbok
  53	1838	Capitalbok
  54	1838	Journal
  55	1838	Afräkningsbok
  56	1838 — 1839	Cassabok
  57	1839	Afräkningsbok
  58	1840	Capitalbok
  59	1840	Journal
  60	1840	Afräkningsbok
  61	1840	Cassabok
  62	1840	Memorial
  63	1841	Capitalbok
  64	1841	Journal
  65	1841	Afräkningsbok
  66	1841	Memorial
  67	1842	Capitalbok
  68	1842	Journal
  69	1842	Afräkningsbok
  70	1842	Afräkningsbok
  71	1842	Cassabok
  72	1842	Memorial
  73	1843	Capitalbok
  74	1843	Journal
  75	1843	Afräkningsbok
  76	1843	Cassabok
  77	1844	Capitalbok
  78	1844	Journal
  79	1844	Cassabok
  80	1844	Memorial
  81	1845	Journal
  82	1845	Cassabok
  83	1845	Memorial
  84	1845	Afräkningsbok
  85	1846	Afräkningsbok
  86	1847	Afräkningsbok

• Serie G 2: Konceptkassaböcker –
  

  Volymnummer	Tidsperiod	Anmärkning
  1	1840 — 1847	1840-1842, 1844, 1845-1847

• Serie G 3: Diverse räkenskaper –
  

  Volymnummer	Tidsperiod	Anmärkning
  1	1789 — 1842	Höberningsjournal
  2		Räkenskapsbok angående brukspatronen Jacob Clasons konkurskassa

Arkivbildare: Bollsta Bruk 1848-1872

Verksamhetsperiod: 1847 — 1872

Historik arkivbildare:

Bollsta Bruk Under 1680-talet fick Carl Larsson Sparre, landshövding i Västernorrlands län, samt innehavare av Graninge Bruk, idén att anlägga en masugn och en hammarsmedja vid Bollstaån. Sparre fick dock aldrig tillfälle att förverkliga de idéerna. År 1737 beviljade bergskollegium Johan Clason (Graninge Bruks ägare) och Jacob Polack (ägare till Holms säteri och Gålsjö bruk) tillstånd att uppföra en masugn vid Bollsta. Anledningen var att trygga tillförseln av tackjärn till stånghamrarna vid Graninge och Gålsjö. Den första masugnen byggdes upp 1738 av resterna från masugnen från Sollefteå bruk. Järnframställningen tog fart 1741 och malm fraktades hit, liksom till Graninge bruk, från Utö gruva i Stockholms skärgård, men också från Bondgruvan i Norberg. Varvsindustrin var vid denna tid redan i full gång. Hundra år senare, år 1841 köptes och moderniserades skeppsvarvet och hamnen i Bollsta av sjökapten Johan Nyberg (född i Nyland 1801, död i Bollstabruk 1875, sjökaptensexamen vid navigationsskolan i Härnösand). Samma år, 1841, byggdes det då största fartyget i Svenska handelsflottan, Matilda Christina. Nyberg lät också bygga herrgården Johannisberg under denna tidsperiod. 1853 kompletterades järnbruket med en vattensåg med fyra ramar och en kantbänk. Redan 1860 efterträddes den av en ångsåg med fem ramar och två kantbänkar. År 1899 släcktes masugnen i Bollsta för gott. Bruket kom så småningom att tillhöra Graningeverkens AB. Huvudkontoret för bolaget flyttades under brukspatron Gavelius tid till Bollsta och Bollsta sågverk blev bolagets obestridliga centrum. Brukssamhällena var länge i stort sett självförsörjande vad gäller jordbruksprodukter, och Graningeverkens jordbruk i Bollstabruk var ett av de största i Norrland och höll igång till 1950. Rester av masugnsbyggnaden från 1886 och herrgårdsbyggnaden från 1816 (första gången uppförd 1738) finns idag kvar. Arbetarkasernerna, som fick namnet Kejsarstaden och uppfördes 1997-1894, finns även de kvar och klassas som en miljö av riksintresse. Bollsta sågverk ingår idag i SCA-koncernen. Mars 2015 Daniel Nordin, arkivchef

Innehållsförteckning:

• Serie F 1: Handlingar ordnade efter ämne –
  

  Volymnummer	Tidsperiod	Anmärkning
  1	1817 — 1867	Handlingar angående bland annat fastigheter i Länsta och Blästa (Ytterlännäs) 1817-1867 Utslag från Länsstyrelsen över ansökan om anläggande av Bollsta Vattensåg 1853, och Bollsta Ångsåg 1861 Nr 13
  2	1820 — 1910	Diverse handlingar bland annat räkenskapsböcker för båtmansrotarna i Länsta och Blästa ca 1820-1860 Tumningsbok för sågtimmer 1910 Längre framställning om skogsskötsel u.å. Nr 13
  3	1864 — 1866	Tillverkning och skeppning vid Bollsta vatten- ovh ångsågar
  4	1853 — 1868	Rapporter över tackjärnstillverkningen 1853-1862 Blåsningsrapporter 1862-1868 Nr 11

• Serie G 1: Kapitalböcker –
  

  Volymnummer	Tidsperiod	Anmärkning
  1	1849
  2	1850
  3	1851
  4	1852
  5	1853
  6	1854
  7	1855
  8	1856
  9	1857
  10	1858
  11	1859
  12	1860
  13	1861
  14	1862
  15	1863
  16	1864
  17	1865
  18	1866
  19	1867
  20	1868
  21	1869
  22	1870
  23	1871
  24	1872

• Serie G 2: Afräkningsböcker –
  

  Volymnummer	Tidsperiod	Anmärkning
  1	1847 — 1848
  2	1849 — 1850
  3	1851
  4	1852
  5	1853
  6	1854
  7	1855
  8	1856
  9	1857
  10	1858
  11	1859
  12	1860
  13	1861
  14	1862
  15	1863
  16	1864
  17	1865
  18	1866
  19	1867
  20	1868
  21	1869
  22	1870
  23	1871
  24	1872

• Serie G 3: Journaler –
  

  Volymnummer	Tidsperiod	Anmärkning
  1	1848
  2	1849
  3	1850
  4	1851
  5	1852
  6	1853
  7	1854
  8	1855
  9	1856
  10	1857
  11	1858
  12	1859
  13	1860
  14	1861
  15	1862
  16	1863
  17	1864
  18	1865
  19	1866
  20	1867
  21	1868
  22	1869
  23	1870
  24	1871
  25	1872

• Serie G 4: Kassaböcker –
  

  Volymnummer	Tidsperiod	Anmärkning
  1	1854
  2	1855
  3	1856
  4	1857
  5	1858
  6	1859
  7	1860
  8	1861
  9	1862
  10	1863
  11	1864
  12	1865
  13	1866
  14	1867
  15	1868
  16	1869
  17	1870
  18	1871
  19	1872

• Serie G 5: Memorialer –
  

  Volymnummer	Tidsperiod	Anmärkning
  1	1868
  2	1869
  3	1870
  4	1871
  5	1872

• Serie G 6: Dagsverksböcker –
  

  Volymnummer	Tidsperiod	Anmärkning
  1	1858
  2	1865
  3	1866
  4	1867
  5	1868
  6	1869
  7	1870
  8	1871
  9	1872 — 1873

• Serie G 7: Inventarieförteckning –
  

  Volymnummer	Tidsperiod	Anmärkning
  1	1847 — 1884

• Serie G 8: Facturaböcker –
  

  Volymnummer	Tidsperiod	Anmärkning
  1	1870
  2	1871

• Serie G 9: Smidesböcker/rapporter –
  

  Volymnummer	Tidsperiod	Anmärkning
  1	1856 — 1863	1856-1861 1863 Nr 10